Andra advent: ljust eller mörkt
Visst är det konstigt hur olika vi uppfattar saker. En situation ser ger olika reaktioner hos olika människor. Vi binder ihop det vi ser med våra egna tidigare erfarenheter och känslor.
När jag var yngre såg jag t ex snön som något bra och roligt. Tanken var att snön var som magisk för vintern och att det roliga inte riktigt kunde komma igång innan snön kom. Jul utan snö var inte riktig jul och så vidare. Jag längtade efter den vita gnistrande snön som skulle göra att skidor, pulkor och sparkar plockades fram från förråden, för då skulle glädjen äntligen återkomma efter mörk höst. Inte spelade det någon roll att jag egentligen aldrig var en riktig vintersportfantast för varje år så trodde jag på magin med vinter.
Sedan kom nästa period i mitt liv då jag började känna att jag längtade fram emot december då snön kom och gjorde allt omkring mig något ljusare. I december kom julförberedelser, kyla och snö. Tillsammans skapade de en förväntansfull tid med många förberedelser, traditioner och mycket kärlekspåminnelser. Tända stearinljus, mys framför brasan, julsånger, saffransbullar och klappinslagning. Snön och julmusiken höde ihop och jag kunde inte få nog.
Så till idag då jag nästan glömt julens magi, då julsångerna känns uttjatade, julhandeln stökig och snön hal och besvärlig. Vad har hänt? Vad har jag förlorat? Har de vuxna tagit mig? Allt detta snack om att julen endast är för barnen, broddar på fötterna, motorvärmarreklam och rädsla att diskriminera genom tro och traditioner har kommit ikapp även mig.
Om detta att förlora magin med t ex julen är en del att vara vuxen så förstår jag att så många ungdomar idag gör allt för att slippa växa upp. Jag vill fortsätta vara trygg i min vishet att så klart allt inte är som det ser ut och att snälla barn får besök med extra gåvor till följd. Jag vill återuppleva glädjen i vintertid utan tanke på att känna mig otymplig i tjocka kläder. Jag vill se hur gnistrande nysnön kan var, höra knarret under fotsulorna och välkomna det. Ack, hur olika vi kan uppfatta det, vi människor. Kram
