Hallå

13 Oct 2015

Nu var det länge sedan jag var här och skrev. Har under sommaren jobbat på en bok som än så länge är lite hemlig

Hopp om hoppet

9 Feb 2014

Jag har haft en period som varit tuff, tung på fler sätt än en. Lite motgångar, lite hälsobekymmer och en hel massa jobb. Inte så det direkt är synd om mig men just så där mycket att jag har mer behov än annars av hoppets välgivande ljusning.

Därför har jag på sistone funderat en del på hoppet. Hur det flesta av oss går och hoppas på saker mest hela tiden och hoppas att detta hopp, önskan slå in utan allt för stor ansträngning. Och när det inte går så som tänkt, då meningslösheten, och hopplösheten slår till i våra liv, finns hoppet om lindring, nåd och hjälp, där långt efter allt annat blivit mörkt. Hopp om hoppet liksom. Samtidig är det ofta de små hoppen som driver livet framåt. Hoppet om en bättre dag får oss att gå upp, hoppet om att slippa obekväma diskussioner får att svälja den sura kommentaren, hoppet om att känna oss nöjda med oss själva får oss att anstränga oss något längre än vi först trodde vi orkade.

Vi sparar för framtiden, uppfostar våra barn med strama tyglar för de ska få det bra, nå längre och må bättre. Vi ger och tar med samma hopp om något mer än tidigare. Det verkar inte finnas någon botten på denna önskan om mer, detta hopp som driver till ytterligare hopp trots motgångarna. 

Jag träffar människar som inte vill hoppas, hoppas helt enkelt på att slippa hoppas mer. Detta hopp om att slippa, driver framåt till mer hopp och till slut, om livet vinner, är de helt på banan igen för mer arbete, slit och hopp om ett liv värt att leva.

Ja i vilket fall som helst har jag denna senaste period i mitt liv haft speciellt mycket behov av hopp. Jag har därför försök forcera det hela med att redan nu så mina vårfröer. Bli nu inte helt förfärade kära vänner. Ni förstår, min underbare make har försett mig med en odlingslampa och värmeplatta så det finns hopp även för mina plantor.

Hoppas jag :).

Kram på er alla och låt hoppetsljus nå er alla. 

Tar för givet

2 Feb 2014

Märkligt vad mycket jag tar för givet och inte uppskattar förrän jag inte längre har det. Jag vill nu hylla dessa saker, personer och känslor. Då det nu ofta är sådant som tas för givet kan det dock bli så att det trots allt inte nämns så jag hoppas att det ändå belyses något att vi har alla så mycket mer att vara tacksammma för än vad vi uttrycker till vardags.

Jag skulle vilja börja med det kanske mest uppenbara eller kanske är det tvärt om det mest bortglömda: luft! Efter tillbringat fyra dagar med att kämpa för mina andetag mellan hostningar har jag återigen blivit påmind om hur fantastiskt det är att dra ner ren luft ner i lungorna. Låtar luften sugas ner, fylla min kropp med syre och få det hela att fungera utan en tanke. Det är ju underbart när detta kan göras utan just en ansträngning.

Nästa hyllning måste så klart vara ens nära och kära som finns där i vått och torrt. En krasslig person är sällan kul att ha att göra med och jag är inget undantag. Trots detta har min familj haft enormt tålamod och stöttat, tröstat och gett mig litervis med varmt te. Utan dem skulle jag nog drunknat i självömkan även om jag lyckats få ner luft i lungorna. Tack jag älskar er så mycket mer än vad jag någonsin lyckats klämma ur mig. Ni är mina kompasser i livet och gör att jag inte går vilse.

Tack världen för te! Vet att de flesta av oss inte tänker tillräckligt på den stora tur vi har som har rent vatten. Jag har lyckan att ha både vatten och den förfinade perfekta lyxen att ha te i mitt liv. Med den drycken börjar jag dagen, uppfriskad tar jag ett par koppar till under dagen för att till sist krypa i säng på kvällen med händerna runt en stor kopp hett te.

Hjärnan som så trött de senaste dagarna knappt kunnat formulera en mening surrar åter igen med tankar och ideer. Fortfarande lite trögt men på god väg. Så lätt det är att ta den för givet och att den ska lösa gåtor i vår vardag. Tolka intryck och färger till en förstålig massa. Stoppar känslor att svämma över. Få balans. Tack kära grå klump.

Jag har ett tryggt hem fyllt med vald inredning. Jag har teknik som underlättar och roar. Jag har allt jag behöver och jag är tacksam över detta och ber om ursäkt över att det låter som jag alltid vill ha och behöver mer. Jag är så lyckligt lottad och tar för mycket för givet. Så allt som inte är nämnt förhoppningen är att det inte är glömt utan att jag ska glädjas över min tur i livet och göra mig förtjänt av den. Kram.

Rätt eller fel?

26 Jan 2014

De flesta av oss skulle nog säga att de avskyr att ha fel. Att ha fel får de flesta av oss att känna oss korkade, lite mindre än strax innan. Felet färgar av sig på oss och vissa skäms en smula. Så är det då självklart bättre att ha rätt? Per automatik menar jag.

För visst kan det vara skönt att vara den kloka med alla svar. Att vinna vad och tävlingar. Att inte behöva känna sig osäker inför det okända utan stolt kunna tillkännage hur verkligheten ser ut.

Vad händer då om det finns flera rätta svar eller kanske inget som är fast och säkert. Har vi då alla fel per automatik eller finns det då inget fel. Måste rätt stå som motpol mot fel?

ibland kan det verkligen ta emot att säga det rätta. Är det då rätt eller fel för just mig? Det är som frågon om att förtiga är lika illa som att ljuga. Är det då rätt att alltid säga allt? Nej, tror jag de flesta skulle säga. Men inte alla. Och har de fel då?

Det finns onekligen mycket varianter på rätt och fel. Jag är ingen filosof men en förälder. I mammarollen händer det titt som tätt att jag önskar att jag skulle ha fel fast det är min roll som förälder att oftast ha rätt så som den äldre. Som när jag tänker: "Det där kommer aldrig gå bra" strax innan barnet faller. Visst vore det bättre att slippa se hur barnen lär sig genom smärta.

Nu är det inte bara barn som behöver lära av sina rätt och fel utan även vuxna. En mycket kär person har just erfarit detta. Alla vet ju att sparka på saker är fel vare sig det sker i ilska eller inte. Trots det gjordes i hettan, en spark som kommer kännas länge än. En förmiddag på akuten blev det också. Ja det är fel att sparka på dörrar. Men mer rätt än att sparka på människor. Men dock fel. Så kanske just rätt och fel har mer med vår förmåga att lära än om något annat så som värde, skam och ålder.

kram

Lite till...

20 Jan 2014

Har ni som jag ibland känslan av att inte räcka till. Att det förväntas något mer än vad ni åstakommit. 

Jag känner detta i stort dagligen. Det får mig att ifrågasätta mig själv och mina ledljus. Vad får mig att göra eller inte göra saker? För jag som de flesta andra vill vara en god människa. Min familj förtjänar det bästa. Så såklart vill jag vara en tåmodig och bra mamma. En utmärkt förebild för mina barn. En stöttande person för de svaga, fullt av inspiration för unga läsare men ändå inte perfekt så det inte verkar som jag inte förstår. Jag önskar kunna skapa med mina bara händer vackra ting som ger nöje och njutning. Jag vill ge och ta kärlek. Jag vill skapa trygghet och glädje, få alla omkring mig att må bra.  Och så slår det mig att detta är oerhört egoistiskt. Att alla dessa tankar handlar om mig. Vad jag vill, vad jag skulle vilja göra och att jag endast förklär det med vad det gör för andra. Trots att jag tror att jag vill detta för andra så vill jag detta för mig själv. Borde jag då inte vara den som bestämmer begränsningarna? Borde det inte vara jag som vet när det är nog. Och är det så varför gör jag då beslut som få mig att känna att jag inte räcker till? Jantelagen? Självplågeri?

Hittar inget svar men önskar ingen annan dessa tankar. Låt era goda sidor och gärningar få lysa utan frågetecken i ert sinne. Gör gott för det godas skull och ifrågasätt inte om det är nog utan göra fortsatta goda val istället. Bry er om de som är omkring er och erkänn deras värde för er själv. Njut av att göra skillnad även om det bara är en droppe i havet. Ingen är skyldig att klara allt.  Jag önskar detta för er och för mig själv. Och till dess det slår in fortsätter vi kämpa, för att göra lite till, lite mer och vet inom oss att inget kommer någonsin vara nog.... Kram

Vit som snö....

12 Jan 2014

I dagarna kom då den av många efterlängtade snön. Ett täcke av helt ren och gnistrande glädje för var och en med barnasinnet kvar. Fram åker pulkor, kälkar och skidor på ett nafs och över hela landet tjoar barnen med rosiga kinder i backarna. För en stund blir vi kvar i oskyldigt vitt, utan skuld utan smuts, bara ljus. 

Allt känns lättare och gladare. Leenden utväxlas vid vinterpromenaden. Vi ler åt varandra, framtiden och barnens lycka. Trycker bort tanken på våren och lever i nuet ett kort sekund. Här och nu är det oskyldigt vitt. Ännu har ingen befläckat vår gnistrande värld. Njut av varje snöflinga. Varje flinga lika unik som perfekt. Och dela denna njutning och insikt med varje människa som du fiiner i din närhet, så kommer vinterns magi att uppfylla dina dagar i kylans famn. Kram

Evigheten

6 Jan 2014

Tänk vad många som önskar få en evighet. Att leva för alltid, att förevigt vara ung eller tiden ska stå still i ett lyckligt ögonblick. Vi frossar i berättelser om vampyrer som inte åldras, köper antirynkkrämer som ska konservera oss för framtiden och barnen önskar som Pippi: aldrig-bliva-stor-piller. 

Att det här med att stanna tiden inte fungerar märks extra mycket dagen innan semestern är slut. Då familjen förbereder för att återgå till vardagen och lämnar ledigheten bakom sig. Kanske väntar stress, press och ansvar som du helst skulle slippa trots att du själv valt det mesta andra i ditt dagliga liv. Spänning och förberedelser får uppfattningen om tiden att skifta under dagen. Jag tänker tillbaka på hur snabbt tiden gått senaste dagarna, vill dra ut på dagen men ändå liksom skynda på och komma ur denna slutfas så snabbt som möjligt. Men framför allt hoppas jag att tiden till nästa ledighet ska gå fort trots att jag faktiskt trivs med min vardag. Så jag räknar dagar till nästa gång vi i familjen igen är tillsammans, lediga och fria. 

Men tänk om evigheten skulle slå till på riktigt men vid fel tidpunkt. Om vi skulle fastna i en tid där allt var stress, press och tyngande ansvar som ingen vill ha. Om vi var fast i svält och fattigdom eller i ålderns höst med sjukdom och krämpor i stället för i ungdomens hälsa? Tiden stannade då livet var i sin djupast dal och det inte fanns någon läkning/bättring att vänta. Eller är det så att det då fanns en evighet att ta sig ur dalen? Hmmm...  Ja svårt att förutspå så jag är lyckligt lottad ändå i att leva i förändring. Åtminstone tror jag det. Kram.

Gott Nytt År

31 Dec 2013

Jag önskar er alla, för mig kända och okända, ett riktigt gott nytt år. Ett år fyllt med spännande äventyr med lyckliga slut. Tid för vila, för återhämtning och frid. Pirrande förälskelse, berusande kärlek och trygghetens famn. Den hårda strävans belöningar och önskningars uppfyllanden. Låt magin drabba var och en. Magin att tro på det som inte syns eller går att bevisa men ändå ger oss hopp om en bättre värld. 

Nu är tiden att drömma, planera och jobba för framtiden. Löften ges om bättring och bot. 

Jag har senaste året sett till att stödja arbetet kring barncancer och hoppas kunna uppmuntra fler att göra det. Låt oss tillsammans finna vägar att bekämpa hotet av att våra barn ska tas ifrån oss. En del av vinsten (om det blir någon) från mina böcker kommer även 2014 gå till detta. Kram.

Andra advent: ljust eller mörkt

8 Dec 2013

Visst är det konstigt hur olika vi uppfattar saker. En situation ser ger olika reaktioner hos olika människor. Vi binder ihop det vi ser med våra egna tidigare erfarenheter och känslor. 

När jag var yngre såg jag t ex snön som något bra och roligt. Tanken var att snön var som magisk för vintern och att det roliga inte riktigt kunde komma igång innan snön kom. Jul utan snö var inte riktig jul och så vidare. Jag längtade efter den vita gnistrande snön som skulle göra att skidor, pulkor och sparkar plockades fram från förråden, för då skulle glädjen äntligen återkomma efter mörk höst. Inte spelade det någon roll att jag egentligen aldrig var en riktig vintersportfantast för varje år så trodde jag på magin med vinter.

Sedan kom nästa period i mitt liv då jag började känna att jag längtade fram emot december då snön kom och gjorde allt omkring mig något ljusare. I december kom julförberedelser, kyla och snö. Tillsammans skapade de en förväntansfull tid med många förberedelser, traditioner och mycket kärlekspåminnelser. Tända stearinljus, mys framför brasan, julsånger, saffransbullar och klappinslagning. Snön och julmusiken höde ihop och jag kunde inte få nog.

Så till idag då jag nästan glömt julens magi, då julsångerna känns uttjatade, julhandeln stökig och snön hal och besvärlig. Vad har hänt? Vad har jag förlorat? Har de vuxna tagit mig? Allt detta snack om att julen endast är för barnen, broddar på fötterna, motorvärmarreklam och rädsla att diskriminera genom  tro och traditioner har kommit ikapp även mig. 

Om detta att förlora magin med t ex julen är en del att vara vuxen så förstår jag att så många ungdomar idag gör allt för att slippa växa upp. Jag vill fortsätta vara trygg i min vishet att så klart allt inte är som det ser ut och att snälla barn får besök med extra gåvor till följd. Jag vill återuppleva glädjen i vintertid utan tanke på att känna mig otymplig i tjocka kläder. Jag vill se hur gnistrande nysnön kan var, höra knarret under fotsulorna och välkomna det. Ack, hur olika vi kan uppfatta det, vi människor. Kram

November

17 Nov 2013

November är månaden många önskar glömma. Jag hör ofta personer säga att de mår som sämst denna tid på året då det mesta känns mörkt och dystert. Minnerna från sommaren börjar blekna och solen gör allt för sällan besök på vår nordliga bredgrad.

Jag funderar på om det kanske inte finns en för de flesta av oss en gömd mening med denna tid. Borde det inte vara en tid för vila? Efter sommarens äventyr, efter det vi låtit kugghjulen snurra fortare och fortare i skolan och på jobbet, men före julstök, snölekar och frostbitna kinder, alltså nu i november. Nu kan vi med gott samvete kurra ihop oss i soffan eller sängen med en god bok eller bra film. Samla kraft inför helgernas gemenskap genom en hälsosam ensamhet och lyssna på den inre rösten vad vi verkligen behöver och vill. Låta ekorrhjulen snurra långsammare, finna tid att andas, finna hopp och inspiration från oss själva istället från yttre faktorer så som vädret och handeln.

November kan med säkerhet vara så mycket mer än bara grå och trist. Begränsningarna? De ligger inom er. Så låt syret fylla era lungor, slappna av en stund, lyssna och dröm, följ naturens vilande trend. Kram

Ta sig friheter

21 Oct 2013

Ibland gör jag saker bakvänt fast jag borde veta bättre. När jag fick ide'n om Ingrid bi, så skrev jag till hela berättelsen tog slut utan en tanke på mina bristande kunskaper om bin. Efteråt kände jag hur jag verkligen ville veta mer och vad upptäcker jag då? Jo, jag har fått med en hel del fel. Hoppas att alla ni bi-vänner förlåter de små missarna i historien. Bin är ännu mer intressanta än vad jag tidigare trodde och jag borde läst på innan. Men å andra sidan så är det ju en saga... Kram

Grattis alla vid namn Ingrid

9 Oct 2013

I vår familj är den 9:e oktober varje år en speciell liten högtid. Det är nämligen så att alla tjejer i familjen heter Ingrid i mellannamn. Det firas med tårta så klart. Kommer tyvärr inte bli någon över då vi älskar tårta. Planerar en stor i choklad till kvällen. Tänker istället för tårta i år dela med mig lite till andra Ingridar än mina med en ny saga upplagd under sagor. Hoppas ni tycker om den. Hurra Hurra hurra hurra för Ingrid.

Uppskatta det oväntade

29 Sep 2013

Jag har den senaste veckan funderat på hur mycket jag förväntar mig ett gott bemötande. Jag har aldrig tyckt det är enkelt att ringa upp främande människor, eller ta kontakt med personer jag aldrig tidigare mött, men när jag gör det tror jag på vänlighet och förväntar mig det samma tillbaka. När deta inte sker blir jag ledsen och besviken, undrar vad som gick fel. 

När motsatsen händer, alltså då servicen är mer än förväntad, blir jag ödmjuk, glad och tacksam. Ni vet det där extra leendet, den extrra ansträgningen och den fantastiska känslan av inlevelse som vissa inom service erbjuder. Dessa underbara människor som ger lite mer än resten, som står ut med lite mer, går helt enkelt inte att höja tillräckligt till skyarna. 

Har själv fått sådan respons denna vecka och njuter. Tackar härmed alla underbara människor jag kommit i kontakt med genom mitt arbete samt de på BoD som förstått god service. 

Kära vänner bjud på er själva, gå en liten bit längre och gläd en medmänniska. Kram

Stoppa pressarna!

10 Sep 2013

Jag har hört att det finns många som drömt om att få säga "stoppa pressarna". Kan nu berätta att det inte är så kul som det låter. Ni som är trogna läsare har nog förstått att Bollhavsmonstret blivit till tryckt bok. Jättespännande så klart. Så kom äntligen första boken hem. Ivrigt rev jag upp plasten och... Det var inte riktigt som jag tänkt mig. Besviken var jag nära att ge upp men tack vare min man och BoD är nu en ny version på gång att tryckas. Och nu blir den bra! Hör gärna av er om vad ni tycker. Lär av mina misstag. Bollhavsmonstret kommer även så klart som e-bok.

Kram 

Bollhavsmonstret i bokhandeln

1 Sep 2013

Som vanligt har helgen gått för fort. En del blev gjort en del blev det inte. Alltså som vanligt.

Funnit nöje, och viss tillfredsställelse i att måla dotterns rum. På något vis känns det lugnande att se färgen spridas jämt över ytan och täcka cetimeter efter centimeter. Varje strykning ett steg närmare målet. Det talar till mig på något vis. Jag ser möjligheterna i den rena målade ytan. Viljan att skapa finns gömd där i. Bilder, scener spelas upp i huvudet och fram träder berättelser och andra syner som kan bli framtida projekt. Lusten att skapa kliar i fingrarna och hjärnan arbetar rastlöst. Snart, snart säger den. Under tiden låter jag rollern tala, sprida den matta vita färgen över väggen. Så intetsägande och ändå så berättande.

På tal om berättande finns nu Bollhavsmonstret att beställa hos de flesta nätbokhandlarna för de som är intresserade. I fredags fick jag den fantastiska känslan av att plocka upp det första tryckta exemplaret. Obetalbart. Den kom inpackad i plast som behövde dras bort för att komma till boken. Sedan var den där. Blank och fin. Inte riktigt som jag tänkt men på riktigt. Vänjer man sig någonsin vid födseln av något nytt?

Kram på er alla.