Bollhavsmonstret i bokhandeln
Som vanligt har helgen gått för fort. En del blev gjort en del blev det inte. Alltså som vanligt.
Funnit nöje, och viss tillfredsställelse i att måla dotterns rum. På något vis känns det lugnande att se färgen spridas jämt över ytan och täcka cetimeter efter centimeter. Varje strykning ett steg närmare målet. Det talar till mig på något vis. Jag ser möjligheterna i den rena målade ytan. Viljan att skapa finns gömd där i. Bilder, scener spelas upp i huvudet och fram träder berättelser och andra syner som kan bli framtida projekt. Lusten att skapa kliar i fingrarna och hjärnan arbetar rastlöst. Snart, snart säger den. Under tiden låter jag rollern tala, sprida den matta vita färgen över väggen. Så intetsägande och ändå så berättande.
På tal om berättande finns nu Bollhavsmonstret att beställa hos de flesta nätbokhandlarna för de som är intresserade. I fredags fick jag den fantastiska känslan av att plocka upp det första tryckta exemplaret. Obetalbart. Den kom inpackad i plast som behövde dras bort för att komma till boken. Sedan var den där. Blank och fin. Inte riktigt som jag tänkt men på riktigt. Vänjer man sig någonsin vid födseln av något nytt?
Kram på er alla.
