Lite till...
Har ni som jag ibland känslan av att inte räcka till. Att det förväntas något mer än vad ni åstakommit.
Jag känner detta i stort dagligen. Det får mig att ifrågasätta mig själv och mina ledljus. Vad får mig att göra eller inte göra saker? För jag som de flesta andra vill vara en god människa. Min familj förtjänar det bästa. Så såklart vill jag vara en tåmodig och bra mamma. En utmärkt förebild för mina barn. En stöttande person för de svaga, fullt av inspiration för unga läsare men ändå inte perfekt så det inte verkar som jag inte förstår. Jag önskar kunna skapa med mina bara händer vackra ting som ger nöje och njutning. Jag vill ge och ta kärlek. Jag vill skapa trygghet och glädje, få alla omkring mig att må bra. Och så slår det mig att detta är oerhört egoistiskt. Att alla dessa tankar handlar om mig. Vad jag vill, vad jag skulle vilja göra och att jag endast förklär det med vad det gör för andra. Trots att jag tror att jag vill detta för andra så vill jag detta för mig själv. Borde jag då inte vara den som bestämmer begränsningarna? Borde det inte vara jag som vet när det är nog. Och är det så varför gör jag då beslut som få mig att känna att jag inte räcker till? Jantelagen? Självplågeri?
Hittar inget svar men önskar ingen annan dessa tankar. Låt era goda sidor och gärningar få lysa utan frågetecken i ert sinne. Gör gott för det godas skull och ifrågasätt inte om det är nog utan göra fortsatta goda val istället. Bry er om de som är omkring er och erkänn deras värde för er själv. Njut av att göra skillnad även om det bara är en droppe i havet. Ingen är skyldig att klara allt. Jag önskar detta för er och för mig själv. Och till dess det slår in fortsätter vi kämpa, för att göra lite till, lite mer och vet inom oss att inget kommer någonsin vara nog.... Kram
