Prinsessan
Det var en gång en flicka, en prinsessa, ensam i sitt slag. Hon var så efterlängtad, önskad och älskad att hon förläts nästan allt. Som alla sagoprinsessor var hon vacker och klok men ack vilket humör.
Så nu denna dag hon tretton år fylla. I veckor det förberetts pompa och ståt för att fira denna speciella dag. Listor har skrivits och punkt för punkt strukits. Presenter har inhandlat och slagits in och bakverk har skapats. Folk från långväga städer har valfärdat för att visa sin aktning och skänka sina gåvor till skön prinsessa.
Morgonen börjar med paket i alla färger och konfettikanoner som dundrar över firandet. Ja må hon leva sjungs högt och tydligt med nästan rena stämmor för glittrande prinsessa i nattkläder. Stearinljus tindrar i kapp med glada ögon. Alla ville väl och även solen spred strålar av lycka.
Frukost efter önskemål som passade alla. Gott och fint ska det vara en dag som denna. Ett enda raseriutbrott och sedan full fart mot eftermiddagen. Dagen följde med tårta som designats speciellt för denna tös och mer gäster anlände eftersom. Fyrverkerier i tårtan så klart. Mot kvällen grillparty, mer tårta, godis, popcorn med mera fram mot små timmarna. Sängar bäddas för gäster och familj. Mörkret faller. En liten stund till. Suga på födelsedagen en stund extra som en söt karamell. Hurra hurra hurra hurra hon leve. Vi önskar henne ett långt och lyckligt liv.
När prinsessan frågades om hon haft en bra födelsedag svarade hon att hon haft en fantastisk dag men...det kan alltid bli bättre. Jag gissar hon redan förbereder listor för nästa år. Ja tänk att det alltid fins plats för förbättringar I sagor och i vardagen.
