Slingrande
Varm och trygg ligger jag nedkrupen under värmefilten med katten i knät och tittar på Indiana Jones på tv. Ett utmärkt sätt att återuppleva ett redan sett äventyr. För så klart är det en repris för mig. Älskar hjältar med mänskliga svagheter. Indiana hur tuff han än är har ett flertal. Den kanske största är att han inte verkar ha mycket till humor. Vi som tittar roas dock ändå av hans som alltid storslagna skattjakt och skräck för en och en annan orm.
Alla är vi rädda för något. Vanligtvis är vi rädda för sådant som kan vara till fara för oss så som höjder, spindlar, eller slingrande ormar. För vissa är det som inte syns mer skrämmande så som virus eller känslor inom sig. Det finns de som undviker att uttrycka några som helst känslor och bara stänger allt inom sig vare sig det är glädje, sorg eller ilska. Sen finns det de som skrubbar sina händer och sin kropp i evigheter för att slippa drabbas av osynliga bakterier och virus. Och det är klart att sjukdomar är otäcka och många gånger till fara för oss men det kan även skrubbande vara.
Det är viktigt att identifiera sin rädsla och möta den så gott man kan. Jaja, jag veta att det är lätt att skriva och oftast helt omöjligt att leva upp till men vill man kunna njuta helt av sitt livsäventyr, sin egen saga måste man åtminstone försöka möta sina rädslor så de inte blir ett hinder.
Indiana Jones låter inga ormar hindra honom från att ge sig ut på ytterligare en arkeologisk upptäcksfärd utan låter piskan vina genom luften och svinga sig över diverse stup innan han i berättelsens slut får sin skatt och ofta en kyss av hjältinnan. Ja jag kan inte säga annat än att jag älskar sagor med lyckliga slut.
