Suget efter belöningen
Vissa dagar, inte alla, men vissa är suget efter en belöning så stort att man inte kan tänka på så mycket annat. Som suget efter choklad. Ofta börjar det efter jag gjort något och börjar bli lite trött. Plötsligt minns jag hur underbart gott det kan vara med en chokladbit smältandes på tungan. Hur den svala biten förvandlas till underbar sötma mot gommen och hur jag för en kort sekund glömmer trötthet och andra besvär. Likadant kan jag känna för glass. Det är något speciellt med saker som liksom bara förvandlas i munnen utan ansträngning till flytande.
Det finns också andra belöningar som kan kännas precis lika bra, så som ett efterlängtat beröm, en kram när man känt sig ensam och ledsen men ändå härdat ut eller kanske att finna en borttappad vän man letat efter. Men precis som så mycket annat varar belöningar sällan länge och suget efter något nytt dyker snart upp igen.
Har fått en del positiv respons och efterlängtad sådan på "G kommer bort". Det känns så skönt, som en varm glädjande filt som sveper om mig. Och jag vill ha mer... För så är det med suget efter belöningar:det föder nytt sug.
G och Mattias de har också ett sug. Ett sug på nya äventyr. Som tur är så är det på gång och snart får vi, jag före er så klart, följa dem i en ny historia som är fortsättningen på "G kommer bort". Ni som hänger med vet att den troligtvis kommer heta "G kommer hem". Och åh vad jag har sug efter att få skriva ner denna berättelse och gotta mig åt innehållet. Men vem vet vad som händer i framtiden och i sagorna? Kanske ingenting och kanske ingenting inte alls är som det ser ut.
